lördag 14 mars 2009

Marguerite Duras C'est tout

Marguerite Duras ska dö. Hon ska ta avsked av skrivandet, litteraturen, sin älskade, sitt liv, sig själv, gör så i svanesången C'est tout*.
Hon har allt att säga om den närstående förlusten av sig själv, behöver ge uttryck för det obegripliga faktum att det faktiskt håller på att ta slut, att hon oavsett rädsla och ovilja måste ge sig av, lämna allt det som hon känt som sin person och sitt liv bakom sig och ingenting kunna göra, ingenting kunna säga för att ändra på den saken. Hon ska dö. Punkt.
Till en början handlar C'est tout inte så mycket om Döden. Det börjar som ett slags tillbakablickande på, samtalande kring Kärleken, Litteraturen, Skrivandet, i korta stycken smyckade med små överskrifter med datum, plats, små scenangivelser av slaget Plus tard, Silence, et puis, Un autre jour. Men långsamt långsamt blir Författarinnan/Berättaren, vartefter hon närmar sig Slutet, mer och mer närvarande i rädsla och ångest, uthärdar med svårighet den döendes ovillkorliga ensamhet, kastas tvärt mellan avsky för och enorm kärlek till livet. Meningarna är korta, men orden väl funna, uttrycksfulla och laddade, förmedlande all känsla som situationen kan tänkas rymma för den som lever lycksaligt ovetande om sin egen slutpunkt.
Det är i tystnaderna, mellan raderna som vi blir delaktiga i fasan och sorgen i det obarmhärtiga och obönhörliga i att tvingas hantera sin egen förestående bortgång, att stå inför en tid då man inte längre kommer att existera, annat än som ett minne, inte finnas som en egen person, ett eget medvetande. Då allt, för ens egen del, kommer att vara slut, över:


Samedi, 25 mars
Je suis peinée que les décennies
passent si vite. Mais je suis quand
même de ce côté-là du monde.
C'est tellement dur de mourir.
A un certain moment de la vie,
les choses sont finies.
Je le sens comme ça : les choses
sont finies.
Cest comme ça. (32)

Det smärtar att läsa Marguerite Duras C'est tout, det gör det. Det är sorgligt att se hennes person reduceras så inför Döden, om så bara skenbart, inför henne själv. För oss, på andra sidan texten, vittnena till hennes själatåg, växer hon och hennes storhet och skönhet inför den stundande Döden är obeskrivliga, gränslösa.

La Bibliofille

*
Ellerströms Förlag har givit ut C'est tout på svenska. I svensk översättning bär romanen titeln Det är allt och om den kan Ni läsa mer hos On Word Arts.

9 kommentarer:

  1. Åh jag tyckte jättemycket om Det är allt! Jag läste den såklart på svenska; känner han som översatt den och han har, är jag säker på, lyckats mycket bra. Duras är lite som K Thorvall för mig; jag älskar deras sätt att skriva men tycker mindre om det de skriver om.
    Vad är det nu hon skriver? "Att skriva är att tala och vara tyst på samma gång" eller ngt i den stilen.

    SvaraRadera
  2. "på andra sidan texten".. Jag gillar den formuleringen.

    SvaraRadera
  3. Jag älskar Marguerite Duras, men jag känner hela tiden att jag missar något när jag inte kan läsa hennes böcker på originalspråk, och SOM jag ångrar att jag negligerade franskundervisningen så hårt i högstadiet!

    SvaraRadera
  4. På tal om identifikation i läsningen ellerhur? Man -placeras- in i tanken, upplevelsen av sin egen död. Oerhört välfångat. Så även din beskrivning.

    SvaraRadera
  5. Ylva: hon lär vara svåröversatt, Duras, men om just översättningen av Det är allt har jag inte hört några invändningar, måhända har Din vän lyckats!
    Duras har sagt mycket vackert om skrivandet, mitt favoritcitat av heene är Ecrire toute sa vie, ça apprend à écrire. Ça ne sauve de rien, vilket i högst grov svensk översättning skulle lyda ungefär "Att skriva hela sitt liv lär en att skriva. Det räddar en inte från någonting."
    Om Du har den svenska översättningen av C'est tout tillgänglig kan Du kolla upp citatet någonstans i närheten av s.39, under överskriften 13 april.

    Marlan: jag är väldigt nöjd med den formuleringen, sagt utan skryt, jag tycker att den säger mycket om förhållandet författare/text/läsare.

    Kajsa: jag är mycket tacksam att jag kan läsa Duras på franska. Försökte av någon anledning att ge mig i kast med L'Amant på svenska, men den var fullständigt oläsbar, alldeles vedervärdig faktiskt!

    On Word Arts: Du har så rätt, makalöst att Duras lyckas formulera sin klaustrofobiska dödsensamhet på ett sådant sätt att den blir öppen och för var och en tillgänglig. I sanning respektingivande!

    SvaraRadera
  6. Citatet jag talar om finns precis i början, cirka fjärde sidan (23 nov, Tystnad och sedan): Älskaren frågar henne : Vad tjänar det till att skriva? Hon svarar: "Det är att på samma gång tiga och tala. det innebär också att sjunga ibland"
    Lysande tycker jag.

    SvaraRadera
  7. Har du lyssnat in www.bokpuffen.net? Texten talar för sig självt i 3 till 5 minuter, inga värderingar eller tips, bara inledningen av en bok... välj själv om du vill läsa mer eller ej...

    SvaraRadera
  8. Anonym: låter ju intressant det där. Tack för tipset!

    SvaraRadera