Marjane Satrapis Broderier

Serier om den muslimska kvinnans situation i Mellanöstern hör knappast till vanligheterna och en dito sådan som är så underhållande att man fnittrar sig kissnödig torde vara än mer sällsynt, men tack vare den eminenta berättarillustratrisen Marjane Satrapi finns det en sådan. Den heter Broderier och utspelar sig på en tebjudning hemma hos Marjis mormor. Kvinnorna dricker te lagat i samovar, pratar om ditten och datten, mest om sex, män och plastikoperationer faktiskt. En av kvinnorna är ingalunda oskuld men har ändå aldrig sett en snopp i hela sitt liv eftersom hon och hennes man har sex med lyset släckt och de bara fått döttrar tillsammans. En kvinna har gift sig och blivit lurad av en karl som hon själv beskriver som en riktig mansbrallis, men som de andra damerna i sällskapet tycker är så hidöst ful att de med nöd och näppe lyckas hålla munnen från att utslunga en svordom. Marji och hennes kompis sålde en hel sommar olika små varor för att finansiera mormoderns näsoperation. Inte för att mormodern själv ansåg sig behöva en, utan för att Marji ansåg att den föreliggande näsan var superful. Någon operation blev det inte, men väl leksaker för sjuhundrafemtio toman.

Broderier myllrar och kryllar av denna typ av skrockigheter som blir så sanslöst roliga genom Marjane Satrapis fenomenala bilder, hennes begåvning för subtil ironi och sarkasm och för egen del också den bjärta konstrasten mellan den kvinnoverklighet som skildras i Broderier och den som hålls fram i västerländska medier.

Nu vill jag ha Kyckling med plommon också!

La Bibliofille