fredag 19 september 2008

Retro: Norman Mailers The Castle in the Forest

En studie i Ondska. Så beskrev Norman Mailer The Castle in the Forest i en intervju i SVT:s Babel i samband med att romanen gavs ut. Det är en väldigt exakt beskrivning. I boken får vi följa den Hitlerska släkten i två, tre generationer fram till och med Adolf Hitlers födelse, barn- och ungdom. Men det är inte Hitler som är huvudperson i The Castle in the Forest, det är inte Adolf Hitler vi ska förstå, utan, som sagt, Ondskan.
Det är Ondskan som gör Mailers roman så intressant. Berättelsen har relevans och en gedigen bas, författaren har någonting att berätta, och gör det mycket skickligt. Berättandet gestaltar berättelsen, det finns en överensstämmelse mellan stil och innehåll: med en rak och förhållandevis okonstlad, om ändock metaforisk och vacker, prosa skildras helt krasst en ond människas tillkomst. Stilen gestaltar också miljön, det klär det österrikiska landskapet att skildras på mailerskt vis.
The Castle in the Forest är så klassisk i snittet att det är svårt att skriva om den på ett för boken och för Er givande sätt, utan att döda den. Romanen är välskriven, och det märks att Norman Mailer var en rutinerad författare med många böcker i ryggen och med känsla för sitt hantverk. Jag har aldrig tidigare läst någonting av honom, men jag ljög om jag påstod att att jag inte hade vissa förväntningar på denna hans sista skapelse. Han är ju trots allt något av en... gigant! Så är jag inte heller ett uns besviken, men inte överbegeistrad heller. The Castle in the Forest är helt enkelt en god bok. Och det räcker väl så?

La Bibliofille

2 kommentarer:

  1. Ett tungt ämne. Jag skulle nog våga påstå att det är omöjligt att förstå sig på Ondskan och vad som gör vissa människor ondare än andra?

    SvaraRadera
  2. Intressant fråga, onekligen. Jag har funderat på det, och kommit fram till att Godhet och Ondska väl är mänskliga konstruktioner som tillkommit i syfte att förklara någonting egentligen oförklarligt. Kan Ondska sägas vara resultatet av en kollision mellan individens överlevnadsinstinkt och rovdrift å ena sidan och intellektuellt skapade konventioner av vad som är ont och vad som är gott å andra sidan. Och att det isåfall inte finns Onda människor, utan bara olyckliga omständigheter?

    Jag tror att Harry Martinson i Naturessäer var inne på rätt spår:

    Finner någon i naturen godhet och efterliknar den godheten så kan det behövas, men den som efterliknar naturens grymhetsmönster är en dåre.

    SvaraRadera