Svensk science fiction hör sannerligen inte till vanligheterna, men i Kalle Dixelius Toffs bok har genren en nutida representant.Det Sverige vi känner är för länge sedan svunnet, är i Toffs samtid bara en del av historien, en ganska viktig del, eftersom det är under vår epok som det sker som resulterar i den verklighet Toff lever i. I Toffs värld får man inte läsa, inte skriva, böcker är förbjudna, man knegar för potatis, för mat, inte för pengar, man misshandlas och lever i förtryck under Makten, och Ordningen är gud. Situationen i sig är måhända inte så ny, utan snarare skåpmat i nutidens dokumentärer och reportage. Det är istället placeringen i 2200-talets Sverige som ger omständigheterna exotisk klang.
Intrigen i Toffs bok är ingalunda originell, utan känns igen från mången roman, från mången film - Betahanne kommer i kontakt med underjordisk rörelse som i lönndom ägnar sig åt omstörtande verksamhet (i detta fall åt att skriva, läsa och bevara litteratur) och ger sig iväg på jakt efter Det Fria Landet. Genretypisk känns också den romanens indirekta samhällskritik riktad mot vår tid, alla antydningar om att det var något som gick katastrofalt snett i början av det andra årtusendet som lett fram till den realitet i vilken Toff nu framlever sina dagar.
Mer intressant är den diskussion om begrepp som text, fiktion och fakta som förs på romanens metaplan, den om hur en skönlitterär text, trots att den berättar om någonting ickefaktiskt, om någonting uppdiktat, också i mångt och mycket ÄR en sanning, åtminstone sett över tid. Idag är Nick Hornbys Om en pojke knappast att betrakta som ett viktigt dokument, ens som viktig litteratur, men om tvåhundra år kan den i sin gestalting av det tidiga tvåtusentalets vardagsliv komma att ha stor betydelse.
Måhända hör Toffs bok inte till den skara böcker som överlever fram till den tid i vilken den äger rum, men läsvärd är den ändock. Han är en hyvens prick, den där Toff, och duktig på att författa också faktiskt, trots att skrivandet inte tycks att vara en av vardagssysselsättningarna i framtiden.
La Bibliofille
Jag läste någon recension där det fanns utdrag ur texten, jag blev inte så insprerad att läsa.. Och definitivt inte då det nämns i boken att böcker av Liza Marklund och Jan Guilliou blivit klassiker (?). Å andra sidan är det en dystopi som målas upp, men.. njae.. ;)
SvaraRaderaMarlan: nej, den är väl inte en bok du måste läsa för att inte dö direkt, Toffs bok. Välj Du hellre en annan bok.
SvaraRaderaVad anbelangar Guillous och Marklunds överlevnad har jag bestämt mig för att den beror på att de trycktes i sådana massupplagor, ingenting annat.