Richard Brautigans Gräsmattans hämnd

Vemod och vansinne är två vägar till stor litteratur och i novellsamlingen Gräsmattans hämnd vandrar författaren Richard Brautigan med en fot på vardera. Flertalet av novellerna är som minnesfragment, gestaltningar av episoder från ett medelålders amerikanskt nittonhundratal, från Författarens egna liv kan det tyckas, som i titelnovellen Gräsmattans hämnd vari belyses berättarjagets mormor, hennes hembränningsrörelse, hennes make no.2 och gräsmattan framför deras hus. I andra noveller är ämnet mer fabulativt och novellen i fråga kan då berätta om mer udda företeelser, till exempel om en man som väljer att ersätta rörsystemet i sitt hus med poesi, som i berättelsen Hyllning till KFUM i San Francisco.

Översättaren Jonas Ellerström - som på det mest föredömliga vis givit texterna svensk språkskrud, med en prosa som liksom rinner fram över sidorna som en amerikansk flod - skriver i sitt efterord till Gräsmattans hämnd att han önskar att Richard Brautigan kunnat fortsätta leva (s.173) och det är en högst förståelig önskan. Med föreliggande novellsamling bevisar Brautigan att han bättre än de allra flesta kunde nedskriva sina historier, berätta på ett sådant sätt att man, då man läser dem, invaggas i en illusion om att faktiskt lyssna till dem, att tydligt höra och se framför sig en förtäljande gestalt. Stämman i texterna är så ödmjukt varm, närvarande och full av humor -

SCARLATTIBRÅKET

"Det är mycket svårt att leva i en etta i San José med en man som försöker lära sig att spela fiol." Det var vad hon sa till polisen när hon räckte dem den tömda revolvern. (49)

- och detta tilltal gör att man inte kan låta bli att för sin inre blick skapa den bakomtextliga persona som berättar dem, och för var berättelse, för vart blad man vänder blir denna bild allt tydligare. I mer än sextio texter, befolkade av en mängd olika gestalter, skriver den av egen hand och i förtid avlidne Brautigan samman en bild av ett jag, en man som ser lite udda och smått tossig ut, en man med en antydan till ett försynt flin i mungipan och en gnutta vemod i ögonvrån. En outsider i ordets klassiska bemärkelse.
Det är obegripligt att Richard Brautigan inte har ett större renommé i den svenska litteraturvärlden, att han fram tills nu inte varit översatt till svenska. Det är bara att gratulera det utgivande förlaget Bakhåll till deras goda smak, till ett sant kap och samtidigt uttrycka en önskan om mer Richard Brautigan på svenska.

Listan över omistliga novellsamlingar har berikats med ännu en titel - Gräsmattans hämnd.

La Bibliofille