Seriealbum för en kroniskt skräckslagen?

Äntligen är den här Benjamin Stengårds skräckseriealbum Ur djupen ropar jag till dig. Ända sedan jag hörde talas om den har jag, som är nybliven serieamatör, abnormt intresserad av allt som är att betrakta som psykopatologiskt och kroniskt skräckslagen, väntat otåligt på att Galago ska släppa den så att jag kan börja läsa skräck! Hur ska det gå, hur ska det gå, voj, voj!

Hur kan man inte frestas av denna skapelse? Titeln är fullständigt oslagbar i sin dragkraft och den text som inleder Galagos lilla presentation av boken på hemsidan (kallas det ingress också i sådana sammanhang?) är också något alldeles otroligt lockande:

Innanför Visbys mörka ringmur beslutar sig en ung man för att sluta ta sina ångestdämpande läkemedel. I avsaknad av läkarhjälp från samhället skapar han en terapeut i lera att tala med. Men lerfiguren tar över.

I avsaknad av terapeut skapar han en lerfigur att tala med, det är ju fullkomligt lysande!

Entusiasmen inför att läsa Ur djupen ropar jag till dig saknas ingalunda, bör kanske till och med lägga band på dem en aning för att inte luras trissa upp förväntningarna till ouppnåeliga nivåer.

Herr Benjamin Stengård har för övrigt en webblogg - It's all about Benjamin - där han i ett av inläggen ger ett litet smakprov på sina slemteckningar samt kommenterar titeln Ur djupen ropar jag till dig som biblisk intertext. Det fanns mycket annat roligt också på Benjamin Stengårds blogg, varföre ett besök där rekommenderas varmt.

La Bibliofille